Never more the train

För att spara pengar då jag inte vet hur man packar inför en sommar i Västerbotten valde jag att ta tåget genom det svenska landskapet. Redan i Sthlm där jag tog "mellanvila" i form av en miniweekend förstod jag att det skulle bli problem. Jag tror att båda mina väskor väger upp mot 40kg styck (minst) och dessa har släpats fram och tillbaka genom stan, upp och ner för trappor, rulltrappor, i urinluktande hissar och på tunnelbanan. När jag i morse satte mig på tåget mot Sundsvall var det med en känsla av lätthet- något jag snabbt fick äta upp. Av någon anledning hade en grävskopa kapat av en ledning vilket gjorde att alla passagerare med bagage dumpades mitt ute i ingenstans. Innan dörrarna öppnades offentliggjordes det att det bara kommit en buss till att börja med och att det endast var de som hade anslutningar i Sundsvall som skulle kliva på denna. Självklart lydde alla detta meddelande och väntade snällt på sina säten. INGEN sprang och knuffade, skrek och gormade, trängdes och slogs.. vilket senare resulterade i att jag, (trots löpning genom grus och mark) inte fick plats på den första bussen. Chaufför nummer två lät oss vänta bara tills vi var tillräckligt genomblöta och hade missat både anslutningsbussar och tåg.

Självklart kompenser SJ sina resenärer- En gratis måltid på Mc Donalds tillsammans med valfri date. Jag valde en trevlig ortopedstudent som snällt bar min tyngsta väska vart jag än pekade. Så trots två timmar längre resa än planerat, och en stor tveksamhet till att någonsin ta tåget igen är jag väl rätt nöjd. Att komma hem till jordgubbar, glass och kaffe är inget som gör det värre. Nu är jag dock riktigt trött och ska krypa ner med lillan och sova. Berättar om min mysiga miniweekend i Sthlm med Jony i morgon. Nattinatt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0