Ett leende trots allt
Efter incidenten med morgonmjölken sniglade dagen sig fram med lite händelser av värde. När jag äntligen fick sluta skyndade jag därför iväg mot parkeringen. Nästan framme vid min bil får jag ett mms av ett okänt nummer, bilden är något suddig men det går att skymta någon sorts nyckel. Den ser ut ungefär så som min bilnyckel- DET ÄR MIN BILNYCKEL! Nyckelknippan är tom på den viktigaste av nycklar och det är David som smsar. Han har lekt tjuv och glömt lämna tillbaka. Traskandes tillbaka mot bunkern försöker jag att inte bli irriterad, ett leende är det bästa sättet att klä sig på och skrattar man mycket går man lättare ner i vikt (skvallerblaskor). Efter en sommar i Umeå har jag inte mycket pengar att handla kläder för och har ätit upp kroppen en aning. Därför (och av de vanliga anledningarna) försöker jag vara glad hela tiden.
