Turistan

Nollecermonin igår visade sig bli lite mer dramatisk för mig än väntat. (Det tror jag bland annat Emelie håller med om.) Jag är nog en rätt knäpp- ingen annan slutsats finns att dra. Till råga på allt försvann min kamera också, jag skyller på mig själv även om jag helst vill slita kryckorna av någon. Jag har älskat den här första tiden i Kalmar men jag tror att lite vardag kommer lämpligt. Som tur är har jag hittat mig underbara vänner, som handlar frukost, följer med på äventyr, delar på min "soffa" och håller mig sällskap (Jag lovar att ni kan behålla era guldband och jag låser er aldrig ute igen). I morgon ska vi för övrigt ta tag i skolan och karriären. Jag ska "ta över" Turismindustrin på 214miljoner arbetande och 394miljoner resande människor.. tralalalala